|     Going ons, Gravid, Inspiration

För ett par veckor sen fyllde jag… eherm… 22 och firade genom att dra på Way Up North – en fotokonferens för bröllopsfotografer i Rom. Egentid deluxe. Som ensamstående med 4-årigt yrväder var detta en näst intill ofattbar lyx. Prosecco, sol och italien. I vanliga fall är gå på muggen lika med egentid. Dags att njuta.

Väl nere i Rom möttes jag av balla, ursköna och svingravida kollegan Therese Winberg. Konst skulle skapas. Tessans kagge skulle avbildas. Italian job. Äntligen.

Tessan som anlände ett par dagar innan mej hade anförtrotts hedersuppdraget att scouta plats för vad jag föreställde mej vara den mest episka Italienska gravidfotograferingen i mannaminne. Glömde en gravid kvinnas praktiska lynne när jag anförtrodde henne uppdraget. Tessan rekade en park c:a 300 meter från hennes hotell. Smart brud, men funkade inte för en vinmysig födelsedagsfirande fotograf. Första kvällen ägnades åt att googla episk ruin jag sett från bussen nära flygplatsen.

Klockan 6 morgonen efter kände jag mej inte alls lika säker på braheten med att åka ut till ingenstans med gravid kvinna, men bad en bön & hoppades att vi skulle kunna ta oss in till ruinen. Gick inte. Det var igenbommat och vi var strandade vid en motorväg långt ifrån Colosseum och annat världskänt italienskt.

Smått desperat föreslog jag ett fält som såg rätt bra ut. Ljuset var magiskt. Never mind ruiner. Vi körde. Och det funkade. Eller, Tessans fantastiska klänning blev dyngsur inom 2 minuter (fältet var mer ett träsk än ett fält om man ska vara krass) och hon tvingades byta om bredvid motorvägen till ett gäng morgonpendlande italienares förvåning. Sen blev vi bortjagande från fältet av en skräckinjagande hund. (Kan ha varit en svansviftande golden retriver, men vem bryr sej om såna detaljer).

Tillbaka på konferensen höll Tuija Seipell en episk föreläsning om kundupplevelser. Jag – rätt skamsen över morgonens strapatser slängde ett par skyldiga ögonkast mot Tessan. Hon ba: ”Jag kommer i alla fall inte glömma det här…” Alltid något tänker jag.

Vi försökte få till det en gång till på kvällen. Planen var Rom & grymt ljus. Tyvärr hann det bli nästan mörkt och episka Rom ersattes med en skabbig takterass på Tessans hotel. Hur som. Målet var att klänningen skulle lite drömskt swisha. Och det gjorde den ju. Man får vara glad för det lilla…

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

© Lena Larsson

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *