Så om man slänger ett öga sisådär 4 månader bak i tiden så vill jag minnas vecka 39 som lite av en mardröm. Jag var svullen, trött, andfådd, elak, svettig, hade ont i hela kroppen – listan kan göras lång.
Man kan väl säga att Sofia är typ motsatsen till mitt vaggande & svärande spektakel till uppsyn. Graciös, vältränad, överjordiskt vacker och inte det minsta bekymrad över trappan med typ en miljard trappsteg vi var tvungna att övervinna för att nå platsen vi plåtade på.
Ska sluta jämföra mej själv med olympiska atleter. Kan aldrig vara bra för självförtroendet. Någonsin.